Igår satt jag och några arbetskamrater och pratade och hade en mycket trevlig stund tillsammans.
Mina arbetskamrater har alltid varit fascinerade av mitt tecknande ochy då särskilt andeporträtten och vi började diskutera om huruvida jag kan ”se” andevärlden som finns runt omkring oss och om jag skulle kunna teckna dom rakt upp och ner?
Jag bad en av mina arbetskollegor att ta fram en ring som hon hade med sig. Ringen hade varit hennes mammas och hennes mamma gick bort när hon var 74 år gammal.
Jag fick ringen i min hand och med ens så kom en enorm energi. Energin var så stark att jag blev nästan lite yr, trots att jag satt ner. Jag kände energin som gick genom hela min kropp och snart började jag förnimma känslor från denna kvinna som burit ringen. Kärleken som hon kom med och ville förmedla till sin dotter (min arbetskamrat) gick inte att beskriva i ord och hon ville gärna krama sin dotter och hålla om sin dotter. Jga skrev ner alla känslor coh tankar som hon gav mig och hon berättade om en stor åker, där man odlat mat av olika slag, en stor sol som värmde i ansiktet och på kroppen. Jag fick nu förnimmelser om att kvinnan haft problem med andningen och med magen strax innan hon gick över. Och att hon varit sjuk ett tag innan hon gick över.
Min arbetskamrat var jätte-tacksam för det jag fått fram, när jag var klar.
Jag bad henne läsa igenom det jag skrivit och att hon sedan fick lov att ställa eventuella frågor som hon kanske hade.
Under tiden som hon läste igenom det jag skrivit, kom henne smamma igenom ännu starkare och ville bli avtecknad på ett porträtt som min arbetskamrat skulle få.
Jag började teckna och rätt som det var så säger min arbetskamrat
– men, du tecknar ju av henne nu, det är min mammas ögon du ritar!
När porträttet vart klart så var min arbetskamrat så glad, för det var så likt hennes mamma. Näsan, ögonen och munnen var upp i dagen likt.
Här nedanför kan ni se det fina porträttet av hennes mamma.
Vad duktig du är <3
Tusen tack Kerstin! kram